Vuxenprivilegier

Jag är en delad människa, jag har ett liv hemma i Sverige (som står pausat just nu) och ett liv här i Paris.
Det bästa med Paris livet är att man liksom är på besök i en låtsasvärld, eller egentligen är den ju helt på riktigt men oftast så känns det inte så.
Det som är gemensamt för båda världarna är att det är jag som bestämmer över mitt liv. Jag bestämmer över vem jag vill vara och hur.
Detta är en stor frihet som ofta ifrågasätts, för ibland träffar man människor som inte är ens chef som vill bestämma.
Förr så gick jag ofta i dessa fällor, ni vet när man viker sig själv lite när man egentligen inte vill. Jag viker mig en hel del, men då är det för vänner eller familj, dom ska man kompromissa med dom vill jag vika mig för eftersom jag vet att det är ömsesidigt.
Men alla andra energitjuvar då?
Dom ska man vägra.
Man måste säga nej.