Därför har jag trånga skor

En gång för länge sedan var det en brakande personalfest någonstans i Norrköping. Jag var där tror jag.
Denna histora börjar på efterfesten som tog plats på Nygatan i gökboet, dvs min lägenhet. Jag minns inte så mycket, det var länge sedan jag var så full, om jag någonsin varit det.
Hursomhelst, inget kalas utan kras, och denna fest var inget undantag. Jag trampade tydligen i ett av dessa kalaskras vilket ledde till att min tå nästan ramlade av. Jag blödde som en gris, och vissa festdeltagare fick panik och ville ringa på en ambulans. Jag hade dock inget intresse av att åka ambulans eftersom jag skulle till Stockholm på jobb tidigt dagen efter, och att jag pluggade med vissa ambulanskillar.

Istället så satte jag klockan på 09.00 och lindade en handuk runt foten, sen somnade jag förnöjt i min vackra köksfåtölj.

Dagen efter inser jag min bakfylla, öppnar ögonen men ser inte mycket, försöker ställa mig upp men foten sitter fast.
Tittar ner och ser att foten har fastnat i den största blodpöl som jag någonsin sett, börjar ana oråd. Det finns också tydliga blodspår av någon plattfot människa, spåren slutar vid toaletten. Människan som har klampat runt i mitt blåa blod måste varit anorektisk för i toan visar sig en kraftig spya.
Med viss ångest tittar jag på min fot, den har en helt annan färg än den andra och tån ser ut att sitta misstänkt löst.

Jag skulle med tåget som gick klockan snart, så jag virade lite sårtejp som jag stulit på min arbetsplats, sen tar jag på mina Converse som är en storlek för små, (de var billigare). Sen haltade jag till stationen och åkte till Stockholm.
Jag hade skon på mig i fyra dygn, först när jag kunde vicka på tån vågade jag att avlägsna mitt tillfälliga "gips"
tån är nu lite stelare än de andra, men annars var menen i stort sätt bara psykiska.
Efter denna incident har jag bara trånga skor.