Fina Alexandra

Nu har hon åkt.
Glömmer aldrig första gången jag träffade henne. Vi satt i ett grupprum på universitetet, det var vår första dag på utbildningen. Alla fick presentera sig och säga ett par ord om sig själva, jag kommer inte ihåg vad jag sa men jag minns vad hon sa.
Där satt hon iklädd något rosa och hade klackskor som lät när hon gick över golvet. Hon var som en blond rosa dröm som pratade östgötska, bred östgötska.
Jag kände instinktivt att detta var en människa jag inte skulle gilla, hon var inte min typ helt enkelt.
Sådär gör jag alltid, jag dömer människor och sedan omvärderar jag om jag har lust. Med Alexandra gjorde jag helt klart en felbedömning, hon visade sig vara den smartaste och duktigaste tjejen på utbildningen och med massor skinn på näsan.
Hon blev en av mina finaste vänner.
Ett drygt år efter den där dagen på universitetet var jag Toastmadame på hennes bröllop.
Tänk vad fel man kan ha