Resan slutar här

Ullton´s night in Paris är över, jag är inte på ett Parisäventyr längre.
Jag har nya äventyr som väntar i en annan stad, och de äventyren kommer jag att dela med mig av någon annanstans, någon hemlig stans.
Känner mig låst, kan inte skriva vad jag vill längre, inte här.

Resan slutar här.

Tack ni som har läst.

Bloggsemester

Tillbaka i slutet av augusti.

FAAN

Min lilla klena lillebror, (eller han var liten och klen förut.. ) tog mig i armbrytning idag.
Dagen är svart.
Han hoppade runt som en liten fjortisflicka som fått sin första kyss., så glad blev han.
Det lilla aset.
Jag är ju storasyster, JAG ska vara starkast.
Det är en svart dag.
Men det var nästan värt det, att se hans fjortisdans alltså..
Tänk att så lite kan göra så mycket..
Han hade fått ETT hår på bröstet också, han börjar bli man.
Idag är det fredag den 13, by the way.

En bit av min barndom är död.

Owe är död.
Owe körde skolskjutsen när jag var barn, och eftersom vi bodde en bit utanför byn körde han oss till och från skolan nästan varje dag.
Owe lyssnade på alla barn och alla barn lyssnade på honom, han berättade olika historier om ditt och datt och han förgyllde vår dag och vi förgyllde nog hans.
När Owes familj fått ny hudvalp var det självklart att skoltaxin först svängde förbi hos dom så att vi fick titta och klappa den nya familjemedlemmen.

Alla barn som hade det svårt fick en klapp på kinden, och det är inte bara ett barn i byn som haft det svårt som flyttat in hos dom, och bott där.
Det var många namn på dödsannonsen idag.

Han och hans familj bodde rakt över sjön från oss, nu när jag blivit vuxen hände det då och då att jag gick runt sjön, då träffade man Owe och hans hund, alltid en schäfer.

Det känns så konstigt

Stackars hans stora barnskara
Stackars Siw-Brith
Stackars Owe

Det äckligaste

I går kväll var jag hemma hos en kompis, vi kollade på Skånska mord med Ernst Hugo Gäregård, denna serie bör alla se, skådespeleri när det är som bäst. Mer om det sedan.

Hursom helst när jag låg där och tittade med nerverna utanpå kroppen så känner jag att det är något som irriterar på min kind eller snarare vi munnen, det känns som ett hårstrå. Hur jag än pillar och blåser så försvinner det inte, då tar jag till tungan, BIG misstake för på tungan hamnar en fästing.
Jag vill bara spy på mig själv.
-Hej, Ulrika heter jag och jag har en gång haft en fästing i munnen.

Precis i den stunden längtade jag till en stad, men det har gått över nu.

Regn

Jag har börjar utveckla simhud mellan tårna, mina Parispumps känns långt borta.
TUR att jag iallafall har glittriga sandaler på jobbet.

Knipövningar á la Delden

Far och mor var på "sexparty" för ett tag sedan, ni vet ett sådant där pinsamt party där mogna människor på klämma och känna på överdimentionerade dildos.
När Geishakulorna skulle förevisas sägs det att min far greppade en kanonkula som låg som prydnad på ett bord och utbrast,
- Det är sådana här kulor som kvinnorna från Björsäter gör knipövningar med!

Vilken tur att jag inte var där.
Det finns så mycket som man inte vill veta om sina föräldrar.
Fast det är ju kul.

Mot dumheten står man maktlös.

Jag sommarjobbar nu inom äldrevården, detta är ett jobba om jag älskar. Det enda som inte är kul är att man måste städa, att städa är något som jag avskyr men tanken på att man får betalt för det man gör, resulterar i att man står ut.
Men jag har börjar inse att man gör så mycket mer än torkar golv, man småpratar lite om ditt och datt, skrikandes förstås för att överrösta damsugaren men ändå.
Sen får man kaka och kaffe, och lyssna på hur det var förr.
Dessa gamla människor sitter på en skatt som få faktiskt bryr sig om att leta efter. En 90 årig tant vet alltid mer än jag, hur mycket jag än läser och håller mig uppdaterad. För dessa människor vet hur det var, och många gånger hur det kommer att bli.
Dom har sett allt, gjort det mesta, även om de har bott på samma ställe hela livet, resten är geografi.
Man möts, jag förgyller lite
dom förgyller mycket.
Synd bara att all vårdpersonal inte ser det så.

Gudmor Ullton!

En av mina finaste vänner var här idag. Hon var fet och vacker, och synnerligen gravid, detta med gravida vänner är helt klart underskattat. Jag fick ha alla cigg och en hel flaska vin för mig själv! lyx, lyx.
Efter ett tag frågade hon lite högtidligt om jag ville bli gudmor, åt denna lilla guldklimp som vilar under hennes hjärta.
Rörd av förtroendet och ansvaret svarade jag ja, med paretesen att jag inte garanterade att jag skulle komma ihåg födelsedagen. Men det finns ju så mycket annat som jag är bra på.
Efter den kommentaren utbrast jag förvånad att jag aldrig fått detta förtroende förut..
-Konstigt!'? sa den blivande modern lite dröjande..
Hursomhelst så är jag så lycklig.
Undrar just om jag får bestämma vad barnet ska heta?

Avstamp

Är ju hemma nu, hemma på landet hos mamma och pappa. Livet är skönt och jag har inget problem med att bo hemma igen.
Vi kommer överens, vilket är skönt.
Men det känns som om jag bara är här och mellanlandar, har liksom inte packat upp ännu, för snart ska jag ju packa ner och packa upp igen.

Det känns så skönt att snart få rota sig på riktigt, bygga bo,
igen.

Rensa rensa

Håller på att rensa i garderoben, det finns hur mycket skit som helst. Ska nog tänka ett varv till innan jag köper något nästa gång.
Eller inte.

hur man tinar frusna damer

Några tanter på jobbet satt på verandan och frös, det klagades lite på draget och vädret.
Jag sa
- Tänk på när ni var unga och låg i en stor famn på en höskulle någonstans, då blir ni nog varma igen!
Samtliga damer blev rosiga om kinderna och fnissade som tonåringar
sen sa en av dom
- Du vet hur man ska sägat du!
jag
- Ni blev ju varma eller hur?
Sen började de tala tyst med varandra och fnissade till mellan varven, jag antar att de berättade om de olika famnarna de legat i.
Äldrevård när den är som bäst.

Pappa

Pappa genomgick en stor hjärtoperation igår, därav det dåliga bloggandet.
Han operarades på morgonen och på kvällen kunde vi prata med honom, sjukvården är fantastisk.
Tänk att man snart själv ska få vara en del av det maskineriet.
Tack alla.

Russin

Idag diskuterade jag och en tant om russinets vara eller inte vara i en viss dessert.
Hon hävdade att russin enbart var av ondo, varför frågade jag
Hon svarade då att hon under kriget hade vägt upp russin (250 g i varje påse) Denna mängd var vad man fick ut på ransoneringskorten.
Russinen hade kommit i stora kartonger från USA och denna lilla tant som då var liten flicka hade fått mäta upp ransoneringarna, i sin fars affär.
Till historien hör att denna lilla tant hade ätit upp alla russin som hamnade utanför vågen, så nu ville hon bara spy så fort hon såg en av dessa bruna skrynkliga små skapelser.
Kanske var det inte bättre förr?

läppstift

Idag ska jag nog ha läppstift på jobbet. Tanterna och gubbarna kommer att häpna, livet är till viss del fortfarande 1800 -tal på Servicehuset.
MEn det är det som är roligt, röra lite i grytan.
Det är så underskattat att snacka med gamla människor, jag känner mig som Mowgli och alla gamlingar är Baloo.
Jag vill lära mig allt dom kan.
Faan det där lät lite töntigt, fast det ligger mycket sanning i det också. Men jag vill ju inte lära mig knyppla.
Men jag vill veta hur logdanserna var förr, och jag vill höra om deras första kyss, jag vill också förstå hur det var att uppfostra tio barn när man inte hade några pengar.
Allt det vill jag höra om.