detta sade mín dyra moder ofta till mig och mina tre bröder när vi var små.
Hon är så klok, för att det är väldigt sant.
Det finns inget mer avväpnande än att i en konfliktsituation vara vänlig. Man vinner nästan alltid på att vara vänlig, inte minst mot sig själv.
Att vara vänlig mot sig själv är nästan svårast, man har så många mönster och regler i hjärnan som arv och miljö så vänligen prackat på en. Men om man tillämpar dessa regler med vänlighet i tanken, så blir det nästan alltid bra.
Är man snäll mot sig själv så är det ju lättare att vara snäll mot andra.
Jag är oftast snäll, fast egentligen nästan lika ofta elak, liksom lite så vardagselak. Man snackar lite skit här och upphöjer sig själv lite där.
Kanske handlar det inte om rätt eller fel, eller snällt eller elakt, kanske är det bara livet som måste balanseras mellan gott och ont.
kanske föds godhet i ondska?
eller är det tvärtom?
eller är det någonting?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment