Lite djup tack

Satt med bor och Stina och drack rödvin igår, har ni tänkt på vad tankarna känns lätta när man dricker rödvin? Jag får svar på de flesta av mina tankar, och all existentiellångest försvinner eller kan i allafall hanteras. Det värsta är att känslan är ju högst temporär och idag kan jag bara skymta vissa spår av de synapser som smällde som tomtebloss igår.

Ja man känner sig ju helt klart lite lurad, när man igår i princip var övertygad om vad meningen med livet var och det enda man kan relatera till liv/icke liv idag är sin andedräkt.

Men det jag skulle komma till var hur härligt det är att ha en av mina bröder här. Det är skönt att sitta och snacka med någon, som fram till vuxen ålder haft samma refernsramar som man själv, allt blir lite lättare då, hemma fast borta, både själsligt och kroppsligt.

Just nu har jag två saker som tynger mig, det ena är en pappa som inte har stake nog att stå upp för sina barn, kanske blir man så efter ett liv med onskan i sin renaste form. Men detta stör mig och jag vill bara ringa och härja och röra om! För jag vet att mamman blir ledsen. Men i detta fall kanske det är lika bra att skita i det, jag har redan rört i den skitiga grytan. Men kan man inte hälsa sina älskade barn välkomna i sitt hem så kan det vara dax att byta hem, kanske till ett hem med mindre ångest i väggarna.?
Det andra som tynger mig, tynger mig egentligen inte allas så mycket. Det är till och med härligt, fast utan etikett och utan vett och sans.

Nu terapistäd och plumming.
Puss alla