SL kära SL

Varje månad köper jag ett kort för 620 kronor, nästa månad kostar det 690.

Nästan varje gång jag åker är det något som går fel, antingen är det löv, frost, grus, pensionärer, vandaler eller något annat som inte har på spåret att göra.

Tysta sitter vi trogna resenärer som tyvärr inte äger någon stadsjeep och väntar och väntar. Efter sisådär en tio minuter kommer allt i rullning igen, och vi resenärer andas ut.

Man ser på alla sammanbitna ansikten i vagnen att de är lika arga som jag alla känner sig lurade.



Idag satt jag med musik i lurarna och njöt av livet, tåget rullade in på liljeholmensstation och där blev det stående, som vanligt.

Jag väntade och väntade och musiken dunkade i takt med mitt hjärta.

Efter ett tag kommer en rosenrasande förare in i vagnen och säger åt mig att omedelbart lämna tåget. Jag sänker lite förvånat musiken och undrar vad han menar.



-jag har ropat ut i högtalarna att det är vagnfel och att samtliga vagnar ska utrymmas och ändå sitter du kvar här!!

mannen är helt röd i huvet och jag blir lugn.

- förlåt, men man har ju liksom vant sig vid att tågen står tio minuter på varje station, och förövrigt så hörde jag inte högtalarna eftersom jag lyssnade på musik.

- Man kan ju inte ha sån volym att man inte hör högtalarna

- kanske känns det annorlunda när man styr?

- Gå bara!

- Jag antar att trevliga tågförare inte ingår i priset när man löser biljett?



Sen sprang jag.

-