Paris

Sitter och funderar lite över livet, vad som har varit och vad som ska komma. Känns lite som om min ungdom håller på att springa ifrån mig i en rasande fart. Till viss del känns det skönt och jag gillar verkligen den lite mer "vuxna vardagen" som inte har bakfylla och pengaproblem som huvudingredienser. Men samtidigt saknar jag att leva som om det inte fanns någon morgondag.

Men livet har väl sina faser och hittills har jag levt alla faser fullt ut, att försöka leva fullt ut hela tiden tar på krafterna, tar på själen. Därför är det nu ganska skönt att ha hittat ett annat sorts liv i en annan sorts tid.

Jag och en vän som förr satt i en busshållplats och drack hembrännt med fanta tropicalfruits sitter nu och funderar över olika recept, och ställer oss frågor om vilka snacks som skulle passa bäst till hennes bröllop.
Har vi blivit dom som vi lovade att aldrig bli?
Antagligen, och det känns förbannat skönt.
Livet är i balans, och käre Ullton håller sakterliga på att bli vuxen.
Låt förfallet börja!