komma hem och beslutsamt sätta sig framför datorn, surfa igenom de vanliga ställena tar ca 45 minuter, efter det äta en lite försenad lunch (framför tv:n och fastna i något meningslöst men för stunden trevligt program)
Titta på sina fötter och inse att det skulle bli ett kul blogginlägg, kanske färga håret, dammsuga, diska, skura spisen, byta trasa, ringa alla som man inte pratat med på länge.
4 timmar har nu gått.
Då kommer snickaren hem, prata, lyssna och hångla lite.
1 timme till flög iväg.
Dax för kvällsmat
ännu en timme.
Sen Simssons en timme.
Och nu ligger jag här och genast efter detta inlägg är det verkligen dax att plugga.
Skulle nog vilja påstå att det var en lyckad dag som helt klart gick i studiernas tecken.
nåväl.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Dina fötter är inte defekta, gumman, de är bara lika unika som du! Vem är förresten snickaren du hånglar med? I min snabbmakaronvardag hinner jag aldrig höra av mig -- än mindre hör några spännande, snaskiga detaljer ur folks liv, och det saknar jag! Kram,
Sofia, du vet -- mamman från Paris
Läs först och gör det andra sedan! det lättar samvetet, jag vet för jag är din mamma, har själv gått i den där "göra sen" fällan...
Kära Sofia kul att du läser här! Jag har haffat midsommarkransens stiligaste snickare, och denna man lever jag ett lyckligt liv med. Han har ingen helikopter men det får gå ändå!
Mi mamme- JAg vet jag veet..
Låter som om det är jag som skriver! ;D
Post a Comment