Efter att jag varit kund hos världens bästa frisör i Paris, har jag utvecklat en ganska stor skepsis mot alla svenska frisörer.. Denna motvilja och rädsla har lett till att jag numera alltid klipper mig själv. Jag hade förut långt blont hår, som jag en dag fick för mig att färga svart.. Så långt gick allt bra, den svarta färgen fäste bra. Men för en tid sedan kom jag på att jag åter ville bli blond. Blondering fäster inte lika bra på svart hår.. kan jag med stooor säkerhet försäkra er!
Men optimist som jag är knallade jag in på Åhléns och blev garanterad blont hår av en solarieorange butikstant (som det förövrigt är skottpengar på..)
Jag gick hem och kletade i produkten i håret.. det började genast fräsa och puttra.. men det är väl bara bra tänkte jag.. Efter ca 50 minuter började jag ana oråd.. detta skulle inte bli blont..Nyansen var någonstans mellan Cappricosa kräk och neon orange.. Men jag fick inte panik, jag blev förvånad och sedan började jag asgarva.. jag har nog aldrig varit så ful i hela mitt liv!
På med en basker och ner till kvällsöppna hemköp, inhandlade 4 blonderingskurer, satt med dessa i 4 timmar och sen hade jag en riktigt cool rödblond nyans..men var tog mittlånga hår vägen???... i strumplandet förstås.. min frisyr var tufsig och mycket svår att beskriva..
Jag började maniskt klippa..Jag fick en blond mohikanvariant..Jag blev skitcoool Nu är jag supernöjd, och det bästa är, inga jobbiga gamla hångel känner igen mig längre. Och SÄPO you can´t find me any mooore!
1 comment:
Jag färgade håret på ungefär samma sätt när ungarna var små. När Millan ritade av mig, var det eldslågor på huvudet... självlysande! SÄPO hade garanterat hittat mig på två röda.
Post a Comment