rötter

Mina farföräldrar dog lite tidigt, jag önskar att jag som vuxen kunde pratat med dom. Precis som jag skulle vilja prata med min mormor som tyvärr dog när mamma var liten.

Farmor, farfar och mormor, tänk vad härligt om vi kunde ta en kaffe ihop eller ett glas rött för den delen. Det är så mycket jag skulle vilja veta, tänk vad erfarenhet de sitter på som jag inte kommer att få ta del av. Visst mycket får jag ju indirekt av mina föräldrar som ju faktiskt är produkten av deras vishet och gener. Men ibland vill man precis som Oden, dricka direkt ur källan.
Jag blir så avundsjuk på människor som har sina anfäder i behåll i vuxen ålder. Men livet är ju som det är, men just nu när jag lever lite rotlöst blir jag liksom sugen på rötter. (och morötter duger inte)
Detta leder i sin tur att man blir bäbissugen, jag vill ju att mina barn ska få ta del av mina fantastiska föräldrar.
För hur ska jag kunna förklara för mina barn hur pappas ögon glittrar på julen, eller hur tomten låter, eller hur mamma luktar, eller hur mamma är så vacker när hon sover med sin gamla bettskena? Eller hur man i deras blickar inser, att man nog är ett av de mest älskade barnen i hela världen?
Allt detta skulle jag farmor, farfar och mormor kunna prata om. Farfar skulle nog kunna berätta mycket, då han hade ett av världens bästa minnen. Han kom till och med ihåg när hans storebror föddes..
Kanske läser de bloggen jag vet inte om comhem kommit till himlen ännu.. Eller så har dom det bara härligt, men jag vet att dom kikar ner på oss. Annars skulle inte farmors gamla rävboa vibrera så när den får luftas i Paris.
Som tur är har jag en ung vital morfar, som jag har haft många fina samtal med vilka jag är väldigt tacksam för.
Kram på er alla!