Bananer

Känner mig modigare och fegare än någonsin. Ett ärligare samtal än det jag hade idag kommer jag nog inte ha på länge. Det känns förbannat bra.. samtalet alltså. Med en av dom finaste. Tänk att man kan förneka och lura sig själv såpass att man till slut går på det? och vad förvånad man blir när man vågar se en sanning som andra kanske redan sett.

Satan va knasig man kan vara.

Hur pusselbitarna sedan faller vet ingen, men kanske har man iallafall hittat hörnbitarna som man fammlat efter så länge utan att veta.
Jag känner mig stark, har varit ute och vandrat i Paris, eller, jag vet inte om det var jag, eller avenuerna och boulervarderna som rörde på sig, kanske stod jag still.

Jag gillar att var människa, man gör saker som man inte trodde man vågade och känner hur man växer. Jag känner mig inte äldre och klokare, för jag har ingen ålder. Jag räknar min ålder i känslor och upplevelser eftersom jag aldrig gillat siffror nämnvärt.
Men känslan av att våga kasta sig ut, och att veta att ju fler gånger man kastar sig desto mjukare faller man. Precis som brustna hjärtan läker, så småningom.

Kamrater! våga falla! känn känslan av att inte befinna sig någonstans!

En stilla undran är utkastad i rymden.. nyfiken är man alltid, för det är ju en själv det handlar om, fast samtidigt inte, det som sker sker väl till det bästa.
Men samtidigt kan jag inte neka någon att jag faktiskt undrar väldigt mycket om bananpriserna kommer att stiga 2007?