livet

Började förmiddagen med en cremé på ett brasserie i närheten. Det är sådan lyx, att sitta för sig själv med något bra att läsa och röra om i en kaffe.

Folk pratar runt omkring en, man hör hur personalen skojar och skäller på varandra. Man smyglyssnar kanske på bordsgrannen. Då och då tittar man upp från sin bok för att se sig omkring.
I tabachörnet står en gubbe och skrapar lotter, vid hans fötter ligger en luggsliten hund av obestämd ras, gubben dricker en pastis. Bredvid mig sitter en dam som skulle få vilken östermalmstant som helst att bli avundsjuk. Vid baren står ett gäng byggarbetare och flirtar med mig, tills jag sänker blicken, då pratar de en stund om min frisyr och om min eventuella nationalitet. De gissar på att jag är danska, men herren i baren rättar dom och säger att lilla mlle over there faktiskt är svenska.. hur han nu vet det. Byggarna visslar gillande, för vi vet ju alla hur svenskor är..?

Ett par kommer in, och tar en kaffe i baren, kvinnan är höggravid, när de fått sitt kaffe börjar kvinnan röka. Ingen bryr sig om det, hade hon gjort det i sverige hade hon nog fått många förebrående blickar, men inte här.
Här bryr sig alla om allt fast ändå inte.. en skön balans.
EN skön lördagförmiddag.

Det är denna stämning jag inte funnit på många ställen, en harmoni som man lätt lär sig att leva i symbios med.
Denna harmoni finns även hemma i metropolen när man sitter på trappen med en kaffe och en hund i knät eller örat. Men jag har nog inte funnit den någon annanstans ännu. KAnske när jag ligger i min röda sammetssoffa med ett glas rött och marlboro som sällskap.
Tänk den dagen när man kommit så långt att man alltid bär med sig denna harmoni, kanske kan man konservera den på burk?

Men jag hyser förhoppning om att den finns att återfinna i vår granna huvudstad. hoppas hoppas