" jag är uppfostrad till att ifrågasätta, kanske är det därför jag famlar efter något att tro på"
Hmm känns som någon varit i min hjärna och knyckt tankar, precis så där är jag. Men samtidigt är jag uppfostrad till att tro på mig själv, och där har mina föräldrar lyckats. Men ibland sviktar det, jävla hjärna.
Jag kan inte gå med på något utan att vända ut och in fram och tillbaka, detta leder i sin tur att viktiga tankar kanske försvinner under processen. eller?
Kanske borde man sluta tänka? Ganska ofta den senaste tiden har jag önskat att jag vore dum, livet blir ju säkert lättare om man inte ifrågasätter och analyserar allt.
Jobbigt med vägskäl hela tiden.
I nästa liv ska jag vara ett får, det verkar soft.
Nu Karin Boye utan rödvin, blir för djupt då.
Kärlek
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment