vidare

Ibland känns det som om allt står lite still. Jag är så tacksam för alla tårar, det renar på något vis.
Men livet går vidare, vare sig man vill eller inte.
Men när man möter döden nära så blir man så medveten om sin egen och sina älskades dödlighet, och kanske är det det som gör ondast.
Vi ska alla dö, och hur vet vi inte ännu, och tur är väl det.
Men när svåra saker som liv och död händer så märker man att man är långt ifrån dom man älskar.
Jag vill krypa upp i mammas famn, och hon ska klappa mig och säga att allt kommer att bli bra. Och jag vill stå på verandan och röka bredvid pappa och lyssna på alla hans kloka ord.
Nu kan jag inte det, så kanske dricker jag lite mer champagne, med bästa Parismamman.
Det är också bra.
Kram