Pojkar! det finns till alla!

Igår stod jag på Chatelet och väntade på metron. När jag står där alldeles oskyldigt med lurar i öronen och en bok, så kommer det en två meter och 130 kg tung man fram till mig.
Mannen undrar hur många minuter det är till Etoile.
- sju, svarar jag lite surt
ååååhhh du är inte fransyska! svarar han
- No,svarar jag
Tvåmeters araben, lutar sig då över mig och säger på svenska..
Du är svensk?
- Ja säger jag.
ÅÅhh sen fortsätter han på engelska
- då måste vi ses och dricka kaffe!
- No säger jag lite vänligt men bestämt
- Är du gift? säger han
- Yes säger jag, och lägger för säkerhets skull till att jag har två små barn.
- Men är din man svartsjuk? säger han
- nej säger jag, men jag VILL inte dricka kaffe med dig.
nu går vi på Metron
Jag tar på mnin hörlurar och fortsätter läsa min bok, då jag tror att vårt samtal är över..
Men han fortsätter
- Kanske behöver du inte säga till din man att vi tar en kopp kaffe?
- Jag ler bara lite avvärjande och fortsätter läsa.
Men skam den som ger sig, mannen fortsätter, och nu börjar jag skruva lite på mig och det känns lite obehagligt..
Då rycker en vacker fransos in och säger åt mannen att sluta.
Tvåmetersmannen vänder sig till fransosen, och frågar vad faan han har med detta att göra.
Sen vänder han sig till mig och frågar lite hotfullt om jag tycker att han är besvärlig.
-oui säger jag
Då ler fransosen malligt
Tvåmeters mannen får mord i blicken.
som grädde på det redan ruttna moset ser fransosen på tvåmetersmannen och säger
- Kanske gillar hon inte stora araber?!!
Då börjar dom bråka, och jag slinker lite snyggt ur vagnen och tar nästa tåg.
Nu vet jag hur pricessorna förr hade det när prinsarna bråkade med kniv och svärd över deras gunst!