pust

Allt är lite svårt, man vet varken ut eller in, känslan går inte att beskriva. Det enda men är helt jävla säker på är att allt inte är som vanligt. Livet känns liksom lite luddigare, som om man lindat in hela huvudet i kladdiga gula moln. Allt känns lite tråkigare, stubinen blir mycket kortare och det ekar på något knasigt vis. För er alla som tror att jag sitter och röker på någonstans, tänk om! Jag är täppt i näsan! Kan inte leva ett normalt liv då.