Idag satt jag och pratade med en kollega på jobbet, jag visste att denna man flydde från regimen i Iran för ca 20 år sedan och idag fick jag höra hans historia.
Jag blev helt tyst.
För tanken att jag som 20 åring redan skulle vara påväg från allt jag visste fanns bara för att jag ville leva i demokrati är svindlande.
Att få höra hur fängelsena i Teheran är planerade och vad de gör med människor där, gjorde min tystnade ännu tystare, att sedan få höra om flykten over turkiska berg med gränsvakter i hälarna, gjorde tystnaden total.
Att sedan få höra hur denna kollega slussats runt i hela europa för inget land ville riskera sina diplomatiska kontaker med Iran.
Tills han kom till Sverige och fick asyl direkt.
Familjen är kvar i Iran och fick lida för att min kollega flytt, nu är läget bättre men han kan aldrig återvända för hans dödsdom är kvar.
Här fick han leva.
Vi ska vara stolta, han är stolt svensk.
Tänk vad man kan få höra när man lyssnar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment