Att ta eget ansvar av sin offerbild

Det senaste seminariet vi hade i skolan averkades Marx, Weber, Wright och Goldthorpe. Dessa har alla klassindelat samhället på olika vis. Ser man till vad som hände i samhället då kan man ganska ödmjukt konstatera att de hade en god tanke och mycket forskning bakom sina klassscheman. Dessa håller inte riktigt idag eftersom samtliga utgått från männen som norm, och att kvinnor inte får vara med.
Detta upprörde många, en del var till och med förvånade, och de flesta uttrykte vrede. Självklart blossade en genusdebatt upp, och för en gång skull var jag ganska tyst. Jag har lite svårt för denna karusell, kanske är det för att jag aldrig sett mig själv som ett kvinnooffer.
Men jag tror att det är där kärnan i problemet finns, många kvinnor ser till historian och jag vet att det är en hemsk historia, men istället för att vara bittra så kan vi väl lära och gå vidare.
Stannar man i ett vrede så tror jag att man blir bitter, och är man bitter blir det svårt att vara konstruktiv.
En av mina klasskompisar hävdade att vi levde i ett förtryck, just för att vi var kvinnor.
Detta förtryck har jag kännt en gång, och då blev jag överfallen av 4 killar, men det är nog den enda gången.
Detta förtryck måste ju var och en ta ansvar för, för ser man sig som ett offer blir man ett, se bara på Linda Rosing.
Var och en måste föra sin egen kvinnokamp, och detta gäller också männen.

Så alla kvinnor där ute!
- Ikväll är det mannen eller hushållerskan som diskar! Själv ska jag ta en pralin och titta på och känna mig som en övermänniska.