Bodström

Igår cyklade jag förbi Thomas Bodström. Har ju alltid varit lite pruttig i honom, men nu när jag har min vackraste snickare hemma så är Mr Bodström inte lika snygg, jag kan hejda mig och vill inte längre snicksnacka med denne man.

Tacka vet jag lite skäggstubb, sågspånsrester i öronen tryckimpregnerade plankor och plugg.

Det är ganska fint att hitta någon att dela sin kostiga vardag med, hitta någon som kanske kan acceptera att jag förmodligen aldrig kommer att hänga upp en handduk, hitta någon som tycker att det är hemtrevligt med använda snusar lite här och där, hitta som förstår att jag ofta glömmer att ta av mig skorna i hallen och därför ibland har svårt att hitta mina skor (eller iallafall ena) någon som förstår att jag ofta glömmer viktiga saker, hitta någon som accepterar adventsmysplanering redan i Maj.
Sen har jag ju vissa sidor som inte är så positiva men på det viset tänker jag inte lämna ut mig här.



Det är konstigt vad livet kastar på en?
På mig kastade livet en Snickare av bästa slag.


Eller så kastade jag mig på honom