Jag funderar ganska ofta på hur mitt liv ser ut och hur det kommer sig att det ser ut som det gör. Ofta har jag ångest över att jag inte avslutade min utbildning i Norrköping, och att jag åter flydde tillbaka till Paris.
Men hade jag inte gjort det hade jag ju inte flyttat till lägenheten i Stockholm och jag hade inte träffat Snickaren.
Man tänker om inte.. så hade inte det hänt..
Livet består nog av en massa sammanträffanden, och ibland är dessa tursamma.

Man är ju så inne på olika spår att man ibland glömmer att reflektera över varför man vill gå i just det spåret.
Innan jag träffade snickaren var jag helt inne på att jag skulle träffa någon superakademiker, men det visade sig ju att det var Snickaren som var mitt finaste.
När jag var liten ville jag bli kung, och det spåret har jag också övergivit.
Vad ska ni bli när ni blir stora?