jag jobbade sista dagen på gamla jobbet och gick där ifrån med rak rygg och ett fång med rosor i famnen.
Med rosorna i högsta hugg gick jag på anställningsintervjuv. På det stället ville dom verkligen ha mig, jag såg det i deras blick. Men när det kom till lönekrav kunde de inte bemöta mig, jag var alldeles för dyr tyckte dom, och jag sa att smakar det så kostar det.
När jag säger upp mig i vredesmod får jag rosor och fina rekommendationer, så bra är faktiskt jag.
Det var en skön känsla att säga nej.
Jag har slutat jobba gratis, för jag vet vad jag presterar och jag känner min egen kapacitet.
Ödmjukt va?
Mohaha
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Bra skrivet, detta ska jag ta med mig i bagaget ett tag framöver! För övrigt... "känner" vi varann, du kan ju försöka lista ut vem jag är... :)
Hånglade inte vi när vi var i sex års åldern?
Post a Comment