Hela mitt vuxna liv har jag på ett eller annat sätt flängt runt, jag har liksom inte hittat min plats. Och kanske är det så att man måste se flera olika platser för att veta var man tillslut ska landa.
Jag trodde först att jag skulle gifta mig med en rik man i Paris, men som tur var hittade jag ingen som passade.
Sen trodde jag att jag skulle vara kvar i Norrköping, och kanske flytta ut på landet.
Sen gav jag Paris en tredje chans och det var roligt, men då insåg jag att det inte var där jag skulle bo.
Nu känns det som jag har landat, det är i Stockholm jag ska vara. Här ska jag bo och bli gammal med den finaste Snickare jag någonsin skådat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
oh så fint, vad glad jag är för dig! men du tänker väl inte byta språk?! jag har så svårt att förstå di däringa sthlmarna o det vore ju trisst om vi skulle behöva subtitles när vi ses.. ;)
Anna Jag kommer alltid att tala riksvenska..
hahaahahhahaahahahahah
JAG talar rikssvenska.
DU talar ngnslags söt lightversion av östgötska!
Post a Comment