Owe är död.
Owe körde skolskjutsen när jag var barn, och eftersom vi bodde en bit utanför byn körde han oss till och från skolan nästan varje dag.
Owe lyssnade på alla barn och alla barn lyssnade på honom, han berättade olika historier om ditt och datt och han förgyllde vår dag och vi förgyllde nog hans.
När Owes familj fått ny hudvalp var det självklart att skoltaxin först svängde förbi hos dom så att vi fick titta och klappa den nya familjemedlemmen.
Alla barn som hade det svårt fick en klapp på kinden, och det är inte bara ett barn i byn som haft det svårt som flyttat in hos dom, och bott där.
Det var många namn på dödsannonsen idag.
Han och hans familj bodde rakt över sjön från oss, nu när jag blivit vuxen hände det då och då att jag gick runt sjön, då träffade man Owe och hans hund, alltid en schäfer.
Det känns så konstigt
Stackars hans stora barnskara
Stackars Siw-Brith
Stackars Owe
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment