Friday, July 02, 2010

mitt arv

Här om dagen spatserade jag runt på Utö. Till denna ö i Stockholmsskärgård har inte avgaserna hunnit och det finns en helt otrolig flora som man inte ser på så många ställen längre.
När jag var liten tjatade alltid mamma om vad blommorna och gräset vi såg hette. Tjat Tjat tänkte jag då, men nu är det helt fantastiskt att veta vad det är man ser för något. Någon som kunde ännu om blommor är morfar, han kunde ALLA blommor både på svenska och latin, men så är han doktor i pollenering också.
Jag ska tjata på min dotter om kabbeleka, humleblomseter, linnéa, fibbla, vårfryle, kattfot, gullpudra, gökärt, akleja, osv osv, för jag tror att inte så många människor längre kommer ihåg vad allt det vackra heter.

1 comment:

Bätty said...

Ullis, det heter väl bara grönt?