Förvandlingen

Ofta tror inte jag att saker som händer andra ska hända mig, ni vet jag tror inte att något riktigt biter på mig. Inför graviditeten trodde jag inte att jag skulle märka så mycket av den, med illamående, cravings osv, och till viss del hade jag rätt.
Sen trodde jag inte att magen skulle förändras så mycket heller eftersom jag inte var en benget från början, här har jag haft fel, magen står rakt ut och börjar nu spricka på undersidan.
Dessa bristningar ser jag som en del av utvecklingen till att bli den tigerhona jag som mamma måste bli.
Jag tror att bristningarna är helt psykosomatiska, min hjärna säger åt min kropp att bli ett smidigt kattdjur som vaksamt vaktar bebiskorgen.
Smidigheten får jag vänta lite med men tänderna börjar bli vassa.
Det ska vara lite ränder på en tiger.